Måste bara berätta om denna bok, jag grät som in i, i slutet. Läste ut den för nån vecka sen, kan inte släppa den, tänker bara på den. Den är så berörande. Hemsk, Lycklig, Allvarlig och... Jag kan inte förklara. Har aldrig läst en sån bok förrut. Ni måste verkligen läsa den, det är deffenitift min favvobok. Jag är själv inte så bra på att förklara, så jag tar texter från bokrecensioner.

"Oj så himla bra. Jag grät (men så är jag ju extra blödig vad gäller barn i sorg). Linzi Glass har skrivit Sprickor och honungslim som utspelar sig i apartheidterrorns Sydafrika. I centrum står 12-åriga Emily som bor i ett hus med sin vita familj. Familjen håller på att krackelera och för att försöka hålla sams bjuder de ibland in främlingar att bo med dom. Originaltiteln är The year the gypsies came , och det är precis vad som händer i boken. Zigenarfamiljen som består av Jock, Peg och deras två söner Otis och Streak, som inte får gå i skolan och ständigt blir slagna, parkerar sin husbil på tomten och tar sig in i familjens liv. Det är många hemligheter och ögon som väljs vara stängda, där Emily och hennes systers pappa mest är borta i affärer och deras mamma är upptagen av sig själv och sin smusslande kärleksaffär. Emilys trygghet består främst i familjens grindman Buza som berättar sagor och om Sydafrikas historia. Sen händer det som absolut inte får hända och hela Emilys värld grusas sönder. Läs, läs, läs."

"Boken utspelar sig i Sydafrika på -60-talet (under apartheid) och handlar om 12-åriga Emily som ser mer än hennes ytliga och kärlekslösa föräldrar tror. Föräldrarna är bara lyckliga när de får visa upp sin fasad inför andra – vilket leder till katastrof. Hennes bästa vänner och förtrogna är dels den svarte grindvakten Buza som tycks ha en läkande historia om varje bekymmer Emily kommer till honom med, dels Letty, familjens hushållerska. Den här sommaren kommer en familj vagabonder som får hyra mark av familjen. Emilys storasyster Sarah har ett hjärta av guld och tar äldste sonen Otis under sina vingar. Han har blivit förståndshandikappad på grund av pappans misshandel. Emily som har onda aningar angående Otis försöker varna Sarah - men Sarah lyssnar inte. Så händer det som inte får hända... Tove Janson Borglund har gjort en mycket bra översättning av denna mycket läsvärda bok. Originalets titel är The Year the Gypsies came. Sprickor och honungslim kommer från en av de fina historier Buza berättade för Emily när hon sa till honom att hon höll på att gå sönder inombords. En bok jag aldrig glömmer!"

"Det finns en läsning som omfamnar varmt och innerligt men samtidigt förmedlar en vag osäkerhet. En känsla av försåtlig hemtrevnad som lockar läsaren att sorglöst suga in små läckra detaljer och ­enskildheter. Ändå finns något obestämt i bakgrunden, en stickande för­aning som av åska. Just sådan är känslan och förutsättningarna för Linzi Glass "Sprickor och honungslim". Haka inte upp er på titeln, den är verkligen orättvisande för "The Year the Gypsies Came". Särskilt som just det senare utgör ramen för den här delvis självbiografiska berättelsen från ett sextiotal i Johannesburg, Sydafrika. Berättelsens jag, Emily Iris, är yngst i en vit medelklassfamilj där förhållandet mellan föräldrarna är fruktansvärt spänt. Emily och hennes vackra och omsvärmade storasyster Sarah flyr in i dagdrömmar och skapar en hemlig gemenskap som ändå visar sig för svag. Som tröst och vägvisare fungerar Buza, familjens gamle svarte nattvakt, som "alltid" funnits och "alltid" haft en saga och några ord över för Emily. Han som, trots sin egen utsatta position, är hennes räddande vittne. I berättelsen, som utspelas under apartheidtiden, finns en katalysator, "The gypsies". Så kallas den märkliga familj som inbjuds att sätta upp sin husvagn på Iris mark. Det knappa år som de två så olika familjerna lever och umgås, ska visa sig bli avgörande för allas deras fortsatta liv och öden. "Sprickor och honungslim" är en fascinerande bok. Knappast någon stilistisk höjdare, men ­berättelsen har den sorts utstrålning och sär­egna doft, som gör den svår att släppa. Utan annan jämförelse känner jag en frändskap med till exempel Monika Fagerholms barndomsskildringar "Underbara kvinnor vid vatten" och "Den amerikans­ka flickan". Här finns en liknande utsatthet parad med en samma sorts lätthet på ytan. Något som ger en möjlighet för böckernas överlevare att, med andan i halsen, ta sig över de känslomässiga bråddjupen. ­Likaså förkärleken för en sorts inbakad chick lit-information kring kläder och inredningsdetaljer. ­Något som ger en känsla av att leka i dockskåp medan vilddjuren stryker kring barnkammaren. Pia Huss"

- Den svenska Versionen
- Den engelska Versionen

Den kan vara ganska svårläst, och trög i början. Utsidan kanske inte lockar, men endå. Snälla läs denna! Den är så himmla bra.

Love you all <3