Idag har vi fortsatt kolla på en faktafilm vi slutade se igår. Det är typ som "När och fjärran" Fast på engelska. Dom besöker olika länder och berättar om dom. Det var faktist kul. Han pratade med Dalai Lama, men han flinade mest... Sen visade dom när dom tog ner flaggan mellan Indien och Pakistan (?) Iallafall gjorde vakterna någon dans så dom såg ut som  krigsgalna tuppar, jag tyckte det såg flummigt ut, men dom var helt seriösa...

Har jag sagt att jag läser boken "De kallade mej Ise" ? Jag vet inte, men iallafall är den bra. Inte jätte, jätte bra. Men bra. Det handlar om en tjej som verkligen älskar fotboll. Hon har en stor talang också, så vid 15 år ålder får hon komma med i landslaget. Tjejen, som heter Erla, är överlycklig och sattsat verkligen allt, hennes liv är underbart, tills hon börjar ställa orimliga krav på sej själv, börjar jogga en mil på morgonen, äter nästan ingenting och tycker aldrig att hon presterar tillräckligt bra. Tillslut tar detta upp all hennes värld. För hur ska man orka om man tränar fler timmar om dagen och bara äter ett äpple som ska räcka som både lunch, middag och frukost? Sanningen är ett faktum och till slut orkar inte Erlas kropp mer. Hon svimmar av och är nära döden. Fast allting är emot hennes åsikt tror hon fortfarande att det hon gör är normalt, att hon inte alls har dyslexi. Hon sätts in på Hofwberg, ett hem för dom som har ätstörningar. Det enda som håller Erla uppe är hennes tankar på fotbollen. När hennes föreldrar då häver hennes kontrakt till landslaget och förbjuder henne att spela mer fotboll slås hennes värld i spillror...

Jagvet, det kanske inte var den bästa av bästa förklaringen. Men jag skrev den själv, och den är faktist bättre än jag beskrev, och längre. Den har exakt 477 sidor :) Jag är mycket i slutet nu, och den är lite upprepande. Men jag tycker endå den är värd att läsas.


Efter skolan var jag lite hemma hos Ella. Kul, kul.

Love you all <3